Man vaknar upp till en av höjdarna på året, Bi årliga fotbollsresa.

Väldigt skönt att vi inte behövde kliva upp så tidigt.

Och man har funderat på vad resmålet är.

Vi fick några ledtrådar som inte var enkla men måste villigt erkänna fick lite hjälp av några vänner. Så jag hade en liten aning men man vet aldrig.

Tog tunnelbanan in till Arlanda Express och mötte upp några i gänget, resten åkte buss.

Samling vid ett nytt fik eftersom den gamla är borta. Där avslöjade Ordföranden vart vi skulle åka och som jag anade, Las Palmas.

Alla log av glädje, till värmen, bara gömma alla varma kläder längst ner i resväskan.

Incheckning och sedan dricka några sedvanliga dyra öl.

Efter en lång resa så landade vi på Gran Canaria och man kände värmen. SÅ JÄVLA SKÖNT :)

Vi tog bussen in till Las Palmas för att sedan checka in på Hotellet lite snabbt, alla var hungriga och törstiga.

På med shortsen.

Vi började med att äta på Casa Roja Resturang. För att sedan ta en barunda.

Vi hamnade först på Bodegon El Biberon där tog vi en GT för att sedan gå vidare men då avvek Freddan och Avesta.

Resten hamnade på en bar som hette Munich Bar som låg nere i en källare men inte direkt fullsatt vi var dom endaste gästerna men några kom in och vände.

Hon som jobbade en Filipinska var trevlig. Vi tog en öl för att gå vidare men blev 20 m sedan stopp på en bar som hette Ricarepa där vi tog en ny GT.

Men sedan avvek jag och Anders för att gå till hotellet.

Man vad som hände sedan vet jag inte men enligt rykten så hamnade resten av gänget på en Gay bar som dom inte fattade först...

Där tydligen Lillmyran blev påhoppad av en man som var lite kärlekskrank.

Vad som hände sedan vet jag ej.

Dagbok Las Palmas

Vaknar upp i halv chock, det är varmt och skönt och ljust ute. Gårdagen var inte alltför farlig och har inte satt mer spår en lite godispapper bredvid sängen. Avesta som snarkat som bara tågmän från dalarna kan göra är redan vaken och vi bestämmer oss för att gå ner till strandpromenaden för att äta frukost. Väl därnere möter vi ett lite besviket gäng som beställt English breakfast på ett ställe och fått in just English breakfast. Med bönor i vitsås, gråvit korv och liknande elände. Vi satte oss därför med gott mod på det italienskklingande Cafe Paparazzi och beställde toast, kaffe och apelsinjuice. Vi var ganska ensamma men det innebar inte att vi var särskilt prioriterade av personalen. Kanske hade de tidigare erfarenhet av bleka, tatuerade medelålders män...

Dagen skulle ägnas åt fria lekar tills vi mot kvällen skulle få en guidad tur i Gamla stan. Avesta och jag inhandlade diverse förnödenheter. I det här fallet en solhatt. Detta klädesplagg är välanvänt i vår illustra samling och det tyder en hel del på en avsevärd intellektuell utveckling i gruppen när vi anser det allt viktigare att skydda huvudet från solen. Eller så blir vi bara tunnhårigare.

Några av de modiga bestämde sig för att lägga sig på stranden och sola. Kenneth som är känd i hela Europa för sin badiver kastade sig i Atlanten. De övriga var försiktigare men blev både insaltade och insandade.

Inte helt förvånande tog solandet sin tribut hos några. Ola uppträdde lätt förvirrat och fick för sig att han hade kommit på strandbesökarna med ett alternativt sätt att kommunicera som bara Ola förstod. Och hälften var väl möjligtvis sant, det vara bara Ola som förstod något av oss i alla fall. Han fick ett par kalla glas vatten och ingen äppeljuice.

För det drack nämligen Claes. Till allas förvåning eftersom han inte är känd som någon fruktman. Med viss lättnad kunde vi också konstatera att det bara var färgen som var äppellik, smaken och övriga kännetecken visade snarare på någon form av rökig kornmaltdryck. Inget för Ola alltså.

Något lätta i huvudet av olika skäl tog vi bussen till Gamla Stan. Vi var lite tidiga så det blev en barrunda innan barrundan så att säga. Som vanligt var vi lite oense om var vi skulle stanna till men vi hamnade på en mysig terrass i närheten av gamla stan. Det var helt tomt och vi tog in ett antal hinkar med öl. Däremot fick vi inga öppnare utan skulle öppna ölen med hinkarna. Det gick inte bra, hela terrassen smetades ner och vi hade nästan behövt regnrockar.

Nåväl, efter att ha skrapat av borden efter de sista ölresterna fortsatte vi vidare in i de äldre kvarteren och efter ett tag var det dags för ett nytt stopp. Där hade restaurangen nån obegriplig deal med mat och Sangria. Sangria är verkligen inte min grej men resten av gänget slafsade glatt i sig den sötsliskiga drycken. Lite grisfestvibbar, av flera skäl, får erkännas. Sedan var det dags att möte upp vår guide för en organiserad rundtur med tapasbarer. Tre besök blev det och framför allt baren Kojak var till allas stora glädje. Inte helt orimligt eftersom flera av oss allt mer, åtminstone utseendemässigt, kan identifiera oss med den gamle deckarhjälten. Rundturen avslutades på Café Madrid som tydligen haft prominenta gäster på hotelldelen. Nu kan de stoltsera med besök av Bajen International också. Grattis!

Efter den mycket uppskattade rundturen tog vi oss upp på stans bästa takbar. Där satt vi och njöt av utsikten och härliga GT:s. Dt viktigaste var dock att vi fick tillfälle att hylla vår fallne älskade vän Sippa vilket naturligtvis var en känslomässig stund. Han saknas oss.

På vägen hem fick några för sig att besöka irländska pubar. Det gick sådär, de låg en bit ifrån varandra och våra google maps-skills testades rejält. Å kvaliteten var lite varierande, Paddys var bra och Irish Rover sämre. Eller om det var tvärtom. Efter ett antal färdknäppar beslutade jag mig för att göra kväller efter en riktig lång och härlig dag.

Vaknade upp till en mulen morgon, men vad kunde bli fel en dag som denna: matchdag och även Saint Patrick’s Day som ju brukar leda till bra drag på våra resor. Nåväl, tre snabba taxibilar ut till arenaområdet en bit utanför Las Palmas. Solen gassade på nytt och vi började genast spana efter vätskekontroller där vi kunde hänga med de lokala supportrarna. Ganska omgående fann vi en bar med det för oss bekanta namnet Willis.

Våra upparbetade swishrutiner fungerade mycket bra och snart fann sig alla med en kall öl i handen.

Vi fick känslan av att de unga grabbarna med gula tröjor som hängde vid puben gärna såg sig själva som supportrar i kategori C. Vi blev inte så rädda då vi haft lite andra erfarenheter under våra år på läktarna. Vi berättade för dem om Hammarby och då var det helt plötsligt vi som blev betraktade som ett gäng old school-huliganer. Sådana är vi förstås inte men ryktet om Hammarby och dess gedigna och nyskapande ultraskultur hade tydligen nått Las Palmas. Det var en trevlig stund med killarna och strax därpå begav vi oss in i fans zone bredvid arenan.

Ett härligt varmt hav av gula tröjor och massa familjer mötte oss. Det var en skön avslappnad stämning och ett självförtroende lyste i folks ögon då det var bottenlaget Almeria utan några segrar i bagaget som skulle avhandlas.

Inne på arenan kom båda lagen in i regnbågsfärgade tröjor och det gjordes en gemensam manifestation mot rasism. Ett stort problem inom spansk fotboll som vi lyckligtvis är förskonade från här hemma.

Det var en småtrevlig spansk teknisk match. Dock tog Almeria sin första seger för säsongen vilket nog dämpade stämningen en del.

Efter matchen tog alla taxi tillbaka till Las Palmas utom Fredrik som gick (!) hem. Fredrik ser våra resor som rena hälsoresor.

Vi hade haft trevliga erfarenheter av de två irländska pubarna där vi bodde så vi såg fram emot lite partajande den här kvällen den 17 mars och då helige Patrik skulle firas. Vi blev lite besvikna då inget av ställena tyvärr lyckades leverera av någon högre klass.

Det gjorde däremot en lokal karaoke-bar en bakgata bort som vi slank in på. Glada par och sällskap levererade trevliga spanska klassiker (tror jag…). Flera höjdpunkter skulle snart infinna sig. Ett större sällskap som vid första anblick såg ut som en vanlig större familj började utmärka sig. Det tisslades och tasslades vid bordet och plötsligt ropade en ung man med viss rondör till sig mikrofonen. Vi förstod inte så mycket men plötsligt ljöd en stark och mycket vacker tenorstämma i lokalen. Lasse blev djupt berörd och tackade mannen.

Upprymda av föreställningen tog vi beslutet att slå oss ned vid ett bord nära sällskapet som vi nu förstod var något slags kulturgrupp och dess medlemmar väldigt professionella. Mycket roligare än två sunkiga irländska pubar. Kulturmännen och kvinnorna avlöste varandra i eldiga och känslosamma uttryck. Och då, helt utan förvarning: en av kvinnorna kommer fram till vårt bord och i vad som verkar vara en smäktande spansk kärleksballad vänder hon sig till Patrik. Energin i rummet stegras under 40 sekunder till otroliga nivåer. Det var som i en film! Och det var ju Saint Patrick’s Day.

Måndag... Dag efter match... Dag efter St Patricks day... Årsmöte... Mycket talar för att det blir en tung dag idag.

Det är i alla fall min första tanke när jag vaknar upp i vår väl tilltagna svit med den vidunderliga havsutsikten. Fortfarande ringer smäktande toner i mitt huvud och jag tror visst att jag fortfarande rodnar lite efter gårdagens heta sång på karaokebaren. Har inte en susning av vad hon sjöng, men tror inte det var något elakt.

Kanske blir det en ok dag ändå det här.

Min rumskamrat, Kenneth, verkar ha smitit i väg tidigt. Jag letar runt i vår enorma svit. Jag kollar även ute på den gigantiska terrassen med utsikten och konstgräset, men ingen Kenneth. Kanske är vår svit helt enkelt för stor? Vid en snabb koll i vår Whatsapp-grupp, kan dock jag konstatera att han smitit i väg på morgonpromenad med seniorerna för flera timmar sedan. Kanske Kenneths St Patricks day-firande var lite lugnare?

Ok, snart har halva dagen har gått, fortfarande tungt.

Går till stamstället Paparazzi vid strandpromenaden. Kaffe, juice och toast. Lasse och Claes är redan där. Det är hopp och lek fram till årsmötet i em. Andra med lemmar är redan igång. Ola har irrat iväg till andra sidan stan och Vengueta för besök på Columbusmuséet. Han har redan skickat flera förvirrade meddelanden och någon bild på en skabbig papegoja. Undrar hur Ola mår egentligen? Seniorligan är på fortsatt morgonpromenad. Vi bestämmer oss för att gå mot Plaza España, kanske blir det en öl på vägen.

Framme vid Plaza de España. Nix, fortfarande tungt.

Avstår öl och tar en Cola istället. Lasse, som också var med igår, beställer in en liten öl, medan Claes verkar oberörd och tar en vanlig.

Tydligt är att vi nu hamnat mitt i ett shoppingstråk. Vi möter Bryggarmästarna som är orimligt upphetsade över att ha sett krabbor längs strandpromenaden. Ett kvarter bort skymtar en spännande byggnad. Vid en närmare inspektion visar det sig vara en inomhusmarknad. Kött, bröd och blommor överallt, men märkligt nog på denna ö, ingen fisk. Nåväl, vi hoppar över impulsen att shoppa loss på korv inför årsmötet och drar vidare på vår stilla promenad. Ola messar från andra sidan stan att det är medhavd dricka som gäller på årsmötet... Efter smärre inköp av presenter på El Corte Inglés är det nu dags för ett nytt försök på ölen.

Jupp, mår faktiskt lite bättre.

På en bakgata hittar vi en lokal variant av KFC som erbjuder en passande uteservering och ölen går ned. Vi avstår vänligt men bestämt kycklingmackorna. (Tur var väl det, då den öppna kylen där den färska kycklingen förvarades, var placerad mellan dörrarna till dam- och herr-toan)

Blir istället lunch på Burger King på strandpromenaden. Från uteserveringen blir vi nu vittnen till en märklig dans. På tryggt avstånd kan vi se hur Bryggarmästare Dan är i full färd med att antingen para sig med eller döda ett parasoll. Efter en god stund och lite glada tillrop verkar det som att Danne nu är klar med vad han hade för sig, då han istället beställer in en ordentlig bira.

Vi ansluter och allt känns bra igen!

Nu närmar sig årsmötet, men först en liten lur på rummet. Väcks med ett ryck av att ordförande Ola messar att han är sen men på ingång och att vi ska hålla mötet i 10 minuter ...det är en timme kvar till utsatt mötestid. Som sagt, hur mår han egentligen?

Nu är det rusning till livsmedelsbutikerna i kvarteret. Bi:s med lemmar dammsuger ölkylar och det inhandlas Gin, tonic, frukt och tilltugg. Även en ordentlig säck med is köps in, då platsen för årsmötet nu avslöjats. Den mäktiga terrassen, med den vidunderliga utsikten, på rum 601! Ordförande Ola har hittat hem och verkar må ok.

Som vanligt blir årsmötet en förvirrad och lång affär. Särskilt värt att notera är Danne lyckas få igenom en rad motioner och att ordförandevalet är extra dramatiskt eftersom resultatet även innebär att arrangörerna av jubileumsresa 20 är klara. Grattis ordförande Lasse och Kinkan som nu satsar på att bränna hela kassan på resa 19!

Dags för middag. Varför gå över ån efter vatten? Framför allt med ett tre-fyra timmars årsmöte i benen. Vi går i samlad tropp till köttrestaurangen i kvarteret. La Brasa Burger Y Mas, visar sig inte bara ha kött och burgare. Till nyvalde ordföranden Lasses stora lycka serveras Wagyu-kött .... och det bara till en bråkdel av priset hemma. Och även om wagyu-kossorna i det här fallet visar sig var lokala förmågor och köttet bara serveras som burgare, är Ordförande Lars i sjunde himlen.

Kvällen avslutas på stamlokuset Casa Roja på strandpromenaden. I sedvanlig ordning fixas snabbt fram ett bord för hela reseklubben men en utsikt som möjligen är bättre än från min enorma svit. För att kompensera att alla drack rödvin till maten, bjuder också med lem Sippa på en ordentlig drinkrunda för att rensa systemet. Nu känns allt bra. Skål Sippa!

Dagen efter årsmötet inleds med en sovmorgon för mig och min rumskamrat Anders. Anders mobil plingar till och det är Kenneth som undrar varför vi inte håller den upparbetade frukostrutinen. Han visar ganska lite förståelse till att gårdagskvällens avslut med Lång Islands Iced Tea kräver en lång nattsömn.

Nåväl, vi samlar ihop oss och möter upp Kenneth och Avesta i repan. Kenneth och Avesta visar vägen till ett för mig och Anders nytt frukostställe. Det utlovas en pangfrukost till en billig peng. Väl på plats på frukoststället Los Reyes del café så tar mina 3 frukostvänner tillfälligheten i akt och tar en 'English Breakfast' medan den mer nyfikna och gourmanden i gruppen passar på och provar en 'Spanish Breakfast'. Nyfikenheten belönar sig ganska omgående för när de 3 utrikiska frukostarna gör entré så uppenbaras en tallrik badandes i vita bönor i tomatsås där två stekta ägg försöker hålla sig flytandes och en till synes rå Dennis Hot Dog ramar in mästerverket. Den spanska frukosten bestod av baguette med prosciutto, olivolja, två spanska tortillor och en delikat grapefruktsallad. Utklassningsseger. Måste ända ge Kenneth och Avesta att det var en frukost till billig peng.

Efter frukosten så beger vi oss tillbaka till hotellet och packar våra väskor. Utcheckning och mötestiden är satt till klockan 12:00. Tiden fram till samlingen väljer vissa att gå ut och shoppa, andra bara strosa omkring på stan och några väljer att softa och avnjuta sista soltimmarna.

Utcheckningen fortlöper utan problem, vi lämnar hotellet och tar en sista stopp på restaurangen MC Marqués de Caceres och tar en avslutande kaffe/öl innan vi beger oss till bussen som ska ta oss till flygplatsen.

Vi tar buss 60 - Directo Express Aerporto. Bara namnet sätter vissa förväntningar hos en utlänning som tex att det är en direktbuss som går fort. Men Directo och Express betyder uppenbarligen något helt annat på spanska för att det blev en hel del stopp och det tog tid.

Väl framme på flygplatsen så flöt allt på enligt plan och gruppen fullkomligt verkar älska hamburgare då lunch/middag intogs antingen på O`Learys eller Burger King.

Flygtiden hem låg på runt 5 timmar och 30 minuter. Väl på Arlanda så började klockan närma sig midnatt så det var ett trött gäng som tackade ordförande för en bra genomförd resa. Sedan splittrades gruppen åt då en stor del av gruppen var tvungen att springa till Arlanda Express och några skulle ta Flygbussen.