En härlig vårhelg i Berlin

En härlig vårhelg i Berlin

Äntligen kom vi på resande fot igen, det började med en Manhattan på Arlanda, sedan kulturellt i Berlin...

Äntligen kom vi på resande fot igen, det började med en Manhattan på Arlanda, sedan kulturellt i Berlin...

Som vi längtat att få resa tillsammans igen...

Likt oftast var det tidig samling på Arlanda, två bilar tog tio förväntansfulla resenärer till flygplatsen och resa 16 var igång. Vi samlades på vårt vanliga café (trodde vi, men det fanns inte längre...) klockan 05:55. Ordförande Anders plockade fram sin medhavda dryck som var i ledtrådsform. Innan tidigare givna ledtrådar skulle redovisas fick resenärerna skriva ned sin gissning om kommande destination. Sex av åtta gissade Berlin... Så när Anders avslöjade att drinken vi precis fått var Manhattan blev det bekräftat... '-First we take Manhattan then we take Berlin...'. Alla blev oerhört glada för val av resmål.

Sedvanilg asdyr öl och macka intogs till frukost på flygplatsen innan planet tog oss ned till den nyligen öppnade Berlin Brandenburg Airport. Flighten tog endast en timme och en kvart. Underbart. Blå himmel och sol mötte oss när vi äntligen kommit ut till väntande taxibilar. Ett väder som fortsatte hela vår vistelse. Åter igen underbart. Taxin till hotellet tog cirka en halvtimme. Våra rum var inte klara så vi lämnade våra väskor och spatserade ut på vår första promenad i staden.

Som vanligt tog det inte lång tid innan det började skrikas efter öl. Vi hittade torget Gendarmermarkt, där fanns det en grym uteservering, tyvärr var serveringen raka motsatsen men det var kanske bra. Hade de haft ett högre tempo på att leverera bira hade nog promillehalten rusat i höjden allt för snabbt. Vi satt där och njöt av sällskap och sol ett bra tag. Det bästa var att vi fick ta ett gäng reserverade bord. När sedan ett stort gäng tjänstemän kom för att sitta på just dessa bord blev det muntert. Vi satt kvar och fortsatte njuta.

Efter avslutat ölpass på torget gick vi tillbaks till hotellet och våra rum som nu var tillgängliga. Ordföranden hade till middag bokat en sittning på Hofbräu Wirtshaus. Där blev det klassisk tysk ompa-ompa musik och korvar och schnitzlar så det stod härliga till. Framåt småtimmarna spreds gruppen lite grann, några drack vidare öl i närheten, några tog en taxi till östra Berlin och sköna gatan Revelerstrasse i området Friedrichshain där det fanns massa obskyra pubar och klubbar. Ryktet säger att svenske artisten Claus äntrade scenen på en Challenge Night på klubben Berlin Strength men är ännu obekräftat.

Dag två var lika med matchdag. Vi tog först en promenad längs med klassiska gatan Unter den Linden, givetvis blev ölstopp men även ett snabbt besök på det fascinerande Bud Spencer museumet. Oklart varför man har ett sådant men Berlin måste vara en av världens mest museumtäta städer med hög och låg kvalitet. Vi åt en indisk lunch innan vi tog tunnelbanan från Potsdamer Platz ut till Olympiastadion där resans obligatoriska match skulle spelas. Vi såg Hertha Berlin mot Hoffenheim. Hemmalaget som hade en urusel formkurva spöade skiten ur gästerna och vann med 3-0. Lysande. Samtidigt hemma i Stockholm spelade Bajen semifinal i Svenska cupen mot Elfsborg. På läktaren hade vi ett gäng mobiler igång så vi följde givetvis den matchen också. Efter dubbla triumfer gav vi oss tillbaka till kärnan av Berlin. Vi hoppade av vid Alexanderplatz och hamnade till slut på en pub där ölkranarna fanns vid bordet med mätare som visade hur mycket vi drack. Givetvis syntes alla bords resultat på en stor skärm och även andra pubar i andra städer redovisades. Sedan hamnade några på en Irländsk Pub, där var det rugbytema både på skärmarna och bland besökarna. Några försvann senare tillbaka till Friedrichshain i östra Berlin för lite häng där. Givetvis var det också flera som avrundade kvällen med Döner kebab, en fantastiskt bra måltid framåt småtimmarna.

Efter avslutad frukost på söndagen var det samling i receptionen klockan 10:00. Utanför entrén stod det två underbara Trabant limousiner. Ordföranden hade bokat en två timmar lång tripp med dessa. När till slut vi hade fått in våra lekamen i bilarna rullade vi igång. Två lysande chaufförer/guider tog oss till alla tänkbara sevärdheter i Berlin som man borde se när man är där. Vi var nog det mest fotograferade objektet i hela Berlin under denna resa, var vi än kom så tog folk upp sina mobiler och plåtade oss. Givetvis ingick det lite bubbel att dricka, mycket trevligt. Som pricken över i:et drog ena chauffören på Rammstein på absolut högsta volym, hela bilen skakade och vi sjöng med. En galant avslutning på en fantastisk tur. Några timmar senare var det dags för vårt klassiska årsmöte. Vi hamnade på Brauhaus Georgbraeu vid floden Spree inte så långt från hotellet. Där spenderade vi ett antal timmar med meter efter meter öl som beställdes in kontinuerligt. Årsmötet tog många timmar som vanligt och vi var givetvis även nödgade att äta på plats. På slutet var det härligt stökigt och stimmigt. Vår underbara servitris hjälpte till med att lotta nya ordföranden i klubben, med bravur drog hon Patrik och Avesta som nya arrangörer till resa nummer 17.

På måndagen var det dags för hemfärd. Tidig samling i repan gällde och när väl Ola hittat sin försvunna jacka på ett helt annat rum så kunde vi åka till flygplatsen. Där konstaterade att vi kunde sovit en timme till, vi väntade och väntade på att kunna checka in. När vi väl gjort det så kom nästa väntningsprocedur vid säkerhetskontrollen. Där höll Patrik på att förlora vår ordförandeklubba. Säkerhetspersonalen granskade den noggrannt och även till närvarande poliser och kollade med dem om det var ok att ha en sådan i väskan. De frågade även Patrik om han domare till yrket... Ett fullpackat plan tog oss hem till Sverige igen, en timme och en kvart även denna gång tog det. En fullkomligt lysande resa var över.

Som vi längtat att få resa tillsammans igen...

Likt oftast var det tidig samling på Arlanda, två bilar tog tio förväntansfulla resenärer till flygplatsen och resa 16 var igång. Vi samlades på vårt vanliga café (trodde vi, men det fanns inte längre...) klockan 05:55. Ordförande Anders plockade fram sin medhavda dryck som var i ledtrådsform. Innan tidigare givna ledtrådar skulle redovisas fick resenärerna skriva ned sin gissning om kommande destination. Sex av åtta gissade Berlin... Så när Anders avslöjade att drinken vi precis fått var Manhattan blev det bekräftat... '-First we take Manhattan then we take Berlin...'. Alla blev oerhört glada för val av resmål.

Sedvanilg asdyr öl och macka intogs till frukost på flygplatsen innan planet tog oss ned till den nyligen öppnade Berlin Brandenburg Airport. Flighten tog endast en timme och en kvart. Underbart. Blå himmel och sol mötte oss när vi äntligen kommit ut till väntande taxibilar. Ett väder som fortsatte hela vår vistelse. Åter igen underbart. Taxin till hotellet tog cirka en halvtimme. Våra rum var inte klara så vi lämnade våra väskor och spatserade ut på vår första promenad i staden.

Som vanligt tog det inte lång tid innan det började skrikas efter öl. Vi hittade torget Gendarmermarkt, där fanns det en grym uteservering, tyvärr var serveringen raka motsatsen men det var kanske bra. Hade de haft ett högre tempo på att leverera bira hade nog promillehalten rusat i höjden allt för snabbt. Vi satt där och njöt av sällskap och sol ett bra tag. Det bästa var att vi fick ta ett gäng reserverade bord. När sedan ett stort gäng tjänstemän kom för att sitta på just dessa bord blev det muntert. Vi satt kvar och fortsatte njuta.

Efter avslutat ölpass på torget gick vi tillbaks till hotellet och våra rum som nu var tillgängliga. Ordföranden hade till middag bokat en sittning på Hofbräu Wirtshaus. Där blev det klassisk tysk ompa-ompa musik och korvar och schnitzlar så det stod härliga till. Framåt småtimmarna spreds gruppen lite grann, några drack vidare öl i närheten, några tog en taxi till östra Berlin och sköna gatan Revelerstrasse i området Friedrichshain där det fanns massa obskyra pubar och klubbar. Ryktet säger att svenske artisten Claus äntrade scenen på en Challenge Night på klubben Berlin Strength men är ännu obekräftat.

Dag två var lika med matchdag. Vi tog först en promenad längs med klassiska gatan Unter den Linden, givetvis blev ölstopp men även ett snabbt besök på det fascinerande Bud Spencer museumet. Oklart varför man har ett sådant men Berlin måste vara en av världens mest museumtäta städer med hög och låg kvalitet. Vi åt en indisk lunch innan vi tog tunnelbanan från Potsdamer Platz ut till Olympiastadion där resans obligatoriska match skulle spelas. Vi såg Hertha Berlin mot Hoffenheim. Hemmalaget som hade en urusel formkurva spöade skiten ur gästerna och vann med 3-0. Lysande. Samtidigt hemma i Stockholm spelade Bajen semifinal i Svenska cupen mot Elfsborg. På läktaren hade vi ett gäng mobiler igång så vi följde givetvis den matchen också. Efter dubbla triumfer gav vi oss tillbaka till kärnan av Berlin. Vi hoppade av vid Alexanderplatz och hamnade till slut på en pub där ölkranarna fanns vid bordet med mätare som visade hur mycket vi drack. Givetvis syntes alla bords resultat på en stor skärm och även andra pubar i andra städer redovisades. Sedan hamnade några på en Irländsk Pub, där var det rugbytema både på skärmarna och bland besökarna. Några försvann senare tillbaka till Friedrichshain i östra Berlin för lite häng där. Givetvis var det också flera som avrundade kvällen med Döner kebab, en fantastiskt bra måltid framåt småtimmarna.

Efter avslutad frukost på söndagen var det samling i receptionen klockan 10:00. Utanför entrén stod det två underbara Trabant limousiner. Ordföranden hade bokat en två timmar lång tripp med dessa. När till slut vi hade fått in våra lekamen i bilarna rullade vi igång. Två lysande chaufförer/guider tog oss till alla tänkbara sevärdheter i Berlin som man borde se när man är där. Vi var nog det mest fotograferade objektet i hela Berlin under denna resa, var vi än kom så tog folk upp sina mobiler och plåtade oss. Givetvis ingick det lite bubbel att dricka, mycket trevligt. Som pricken över i:et drog ena chauffören på Rammstein på absolut högsta volym, hela bilen skakade och vi sjöng med. En galant avslutning på en fantastisk tur. Några timmar senare var det dags för vårt klassiska årsmöte. Vi hamnade på Brauhaus Georgbraeu vid floden Spree inte så långt från hotellet. Där spenderade vi ett antal timmar med meter efter meter öl som beställdes in kontinuerligt. Årsmötet tog många timmar som vanligt och vi var givetvis även nödgade att äta på plats. På slutet var det härligt stökigt och stimmigt. Vår underbara servitris hjälpte till med att lotta nya ordföranden i klubben, med bravur drog hon Patrik och Avesta som nya arrangörer till resa nummer 17.

På måndagen var det dags för hemfärd. Tidig samling i repan gällde och när väl Ola hittat sin försvunna jacka på ett helt annat rum så kunde vi åka till flygplatsen. Där konstaterade att vi kunde sovit en timme till, vi väntade och väntade på att kunna checka in. När vi väl gjort det så kom nästa väntningsprocedur vid säkerhetskontrollen. Där höll Patrik på att förlora vår ordförandeklubba. Säkerhetspersonalen granskade den noggrannt och även till närvarande poliser och kollade med dem om det var ok att ha en sådan i väskan. De frågade även Patrik om han domare till yrket... Ett fullpackat plan tog oss hem till Sverige igen, en timme och en kvart även denna gång tog det. En fullkomligt lysande resa var över.