Faaaaaaan! Att man aldrig lär sig. Första kvällen varje resa: Ut i något industriområde, hitta mysko klubb och drick billig öl och GT tills du kryper hem.

Dessutom efter att ha varit uppe i svinottan, suttit ihopvikt i ett flygplan och livnärt dig på salta pinnar. Resten av resan genomförs därmed garanterat med ett konstant lätt illamående...för att inte tala om hur man mår denna morgon... Hur dum i huvudet får man vara!? Nåväl, vi fick i alla fall se födelsen av konstprojektet Claus!

Som om nattens utsvävningar med yngre ligan inte var nog... Tidig samling. Det är ju: MATCHDAG!

De mer omdömesgilla med lemmarna har redan mumsat i sig av 200 kronors-frukosten och sitter förväntasfulla och väntar i de märkliga fotöljerna i foajen. Själv försöker jag också plåga i mig något. Detta eftersom jag vid hemkomsten inatt var så övertygad om att jag skulle vara hungrig som ett troll när jag vaknade, att jag glatt köpte frukost till både Lillmyran och mig.

Lillmyran som sen deklarerade att han inte äter frukost snarkar fortfarande som just ett troll där uppe...

Väl ute i foajen är det lätt att identifiera vilka gick 'all in' igår. Bara att kolla ansiktsfärgen.

Efter att trollet väl vaknat bär det av, med inte så raska steg, mot paradgatan Unter den Linden. Trots klarblå himmel och skinande sol är det svinkallt och i skuggan närmast outhärdligt. Tillslut hittar vi ett café med det passande namnet Einstein. Som tur är, ligger det på solsidan och uteserveringen rymmer gott och väl hela BI, även om några av oss tvingas huttra i skuggan. Ölen hålls ordentligt kall i alla fall...

Efter vätskepausen fortsätter, den inte så raska, promenaden längs boulevarden. Förbi den monumentala ryska ambassaden, med mängder av plakat som protesterar mot invasionen av Ukraina. BI fokuserar istället på andra sidan gatan, där det berömda Bud Spencer Museum ligger. Legenden bakom storfilmer som Storfräsarna, Supersnutarna och Vi håller på flodhästarna. Få vet att han dessutom var olympisk simmare och den första italienaren att simma 100 m under en minut. Inte ett öga torrt, men vi motstår frestelsen att gå in. Vi har ju ändå ett mål i dag.

Promenaden, den inte så raska, fortsätter genom nationalsymbolen Brandenburger Tor där förberedelserna för kvällens stora Ukrainamanifestation är i full gång och vi stannar till en stund vid det enorma och tankeväckande förintelsemonumentet.

Vi börjar nu närma oss tunnelbanestationen, men strupar börjar knarra och magar börjar kurra, så ännu ett depåstopp är oundvikligt. Valet faller på Amrit, den indiska pärlan vid Potzdamer platz. Den visar sig vara perfekt för att väcka liv i de något stela med lemmarna och när lunchen är avklarad är stegen betydligt piggare. Mot Olympiastadion!!

....fast det gäller ju att hitta rätt tunnelbanestation förstås....

...efter lite kartproblem hittar vi dock rätt. Maskerna på och ner i tunnelbanan, där färden ut till arenan blir ganska odramatisk.

Då ölen från Amrit och Einstein nu börjar göra sig påmind omgärdas Olympiastadion i Berlin passande nog av skog, eller vad som skulle kunna beskrivas som världens största pissoar. Inte direkt ett ställe jag skulle välja för en picnic i det gröna, men funkar utmärkt för att lätta på trycket. Uppe på arenaområdet kantas den mäktiga uppfarten mot arenan av öl, korv och souvernirstånd. Några av med lemmarna har ju precis gjort plats för mer öl och fyller på, andra botaniserar bland det ganska trista sourvernirutbudet.

Det är sista helgen med restriktioner i Berlin och Olympiastadion är bara fylld till en tredjedel. Men 25000 tappra håller igång ganska bra och 3-0 till Hertha mot Hoffenheim gör inte stämingen sämre. Resultatet kom efter en längre radda förluster och lättnaden bland Hertha-Supportrarna var påtaglig. Möjligen var det deras protest i början av matchen som gav resultat, eller kanske den sprillans nye coachen. ( som inte blev särskilt långvarig.) Men frågan här om med lemmarna var helt med på noterna där på Olympiastadion då huvudnumret för BI snarare var semifinalen i Svenska Cupen mot Elferna där hemma som gick samtidigt. Med hjälp av modern teknik och god uppkoppling kunde vi se hur våra grönvita hjältar lätt städade av pannbandsgänget, samtidigt som vi blev utfösta av tysk polis som snabbt ville tömma arenan.

Firandet av segern mot postordermeckat inleddes på en pub där vi inte bara kunde kappdricka mot de andra borden på stället utan även bland annat systerhaket i Prag. Ställningen liverapporterades på stora tv-apparater över hela stället. Självklart kunde varken Prag eller de andra borden hänga med i BIs tempo och när det inte längre kändes som en utmaning fortsatte några mot den proppfulla irländska puben där Rugby Six Nations mellan Frankrike och England visades. Till irländarnas glädje vann Frankrike. Kvällen avslutades med fantastisk Döner och färden mot en fortsatt baksmälla var inledd.