Dagbok, fredagen den 19 februari 2010.

Tio män vandrar sakta fram. Deras blickar säger att de har ett mål. Männens krökta ryggar gör att huvudena hänger endast några decimeter ovanför Sultanhmets gator. Troligen är de något märkta efter gårdagens slag. Åtta ansikten uppvisar ärr från tidigare bataljer, framför allt från slaget i Scottland. De andra två ansiktena ser fortfarande oskuldsfulla ut. Vilka är de tio männen? Vikingar i Miklagård? Tiggare från Luossa? Nej, de kallar sig BI, Bajen International och deras krumna ryggar skall om en stund bli knådade av håriga turkar, de skall på Hamam, turkiskt bad.

Två timmar tidigare vaknar jag på mitt hotellrum. Av någon anledning böjer jag mig fram över lillmyran. Hans bröstkorg rör sig ej. Minns när Ankan Ledergren nästan dog på hotellet utan stjärnor, i staden utan pubar, Milano. Bestämmer mig för att blåsa luft i myrans lungor och just som våra läppar ska mötas öppnas myrans ögon. Blicken är inte vänlig, snarare ond. Som den gången han jagade mig nerför trapporna för att ta mig av daga, på hotellet utan stjärnor, i staden utan pubar.

Dagen verkar bli fin och vi tar den eminenta spårvagnen som går strax utanför Noris pub the North Shield. Vi åker några stationer. Med oss har vi en karta med en ring runt en prick som tydligen ska vara platsen för 'vårat' Hamam. Vi frågar ett antal människor som vänligt pekar åt vilket håll vi ska gå. Väl framme på Hamamet, efter att ha betalat, så blir den sedvanliga BI-förvirringen om möjligt än mer förvirrad. Vad gör man nu? Var ska vi gå? Runt oss finns ett antal bastanta mörkmustiga män endast iklädda handdukar. Likt den boskap vi faktiskt kan vara ibland blir vi uppfösta en trappa och hänvisade till bås/omklädningsrum. Jag får dela bås med Sippa. Vi får varsin handduk vilken vi lindar (hårt för säkerhets skull) runt våra boskapshöfter. Går en trappa ner och kommer, via ett duschrum, in i själva Hamamet. Luften är fuktig och varm och här råder lugnet. Det är som att resa tillbaka i tiden. Vi lägger oss på rygg och svettas ut kroppens alla gifter. När jag efter en stund hör ett högt stönande och ser stormyran bli behandlad av en bestämd turk så blir jag nöjd att jag tog 'softvarianten', dvs. utan massage.

När vi var färdighamamade samlades vi i det fantastiska vädret på ett torg utanför Hamamet. En av medlemmarna (säger ej vem men han är lång o snygg o hans efternamn gillar blåbär) fastnar inne på Hamamet. Vi vet ej än idag vad som gjordes med honom där inne när vi väntade men han log förnöjt när han väl kom :)

Sakta vandrar vi åter mot hotellet, solen skiner och alla verkar nöjda med badet. Efter ett kort stopp på hotellet påbörjar vi färden mot tabascomannen som har (förhoppningsvis) våra plåtar. Jag och kinkan pustar ut då vi äntligen har matchbiljetterna i vår boskapshänder.

Efter en hemsk lunch och en öl som är sötare än ölen är salt i Helsingör så drar vi till The North Shield för att dricka årsmöte. Undertecknad blir tillsammans med Sven lottad som ny ordförande. Årsmötet förlöper ungefär som vanligt, dvs. en skål utbringas efter varje stavelse som uttalas. Efter mötet så hängs BI:s halsduk upp på bästa plats på the North Shield.

Dagen avslutas för falangen 'de yngre' (rockfalangen) på en rockklubb samtidigt som författaren till denna simpla skrift troligen avslutade dygnet med ett glas på någon taverna i denna fantastiska stad, Istanbul.

Bullen.