Samtliga med lemmar vaknar upp i ett nytt land och en ny stad. Pga av hotellets höga klass sluter samtliga upp till frukosten som är ett imponerande smörgåsbord av allting. Efter uppfräschning och frukostintag är det samling i hotellobbyn kvart i tio.

I gemensam trupp tar vi en promenad på en kvart till hamnkvarteret. Bredvid slottet Stein står tio Segways uppradade och bara väntar på våra ståtliga lekamen. Firman som arrangerar Segwayturer är belägen i Bryssel, de har alltså kört med Segwaysarna ända från Bryssel för att vi ska roa och oroa innevånarna i Antwerpen. Vi får som brukligt en fem minuter på oss att fräscha upp åktekniken som legat vilande sedan Pragresan då vi också tog en guidad tur på dessa fantastiskt roliga åkdon. När vi känner oss mogna att bege oss är det lokala Antwerpenguiden Marie som tar över. Nu missade vi hennes efternamn men snabbt anade vi att hon måste heta Clouseau i efternamn. Hennes engelska var lite sisådär, uttalet påminde starkt om en viss fransk kommissarie vid namn Chief Inspector Jacques Clouseau. Dock så hjälpte hennes charm upp betyget för upplevelsen av denna guidade tripp. Vi hade lite problem när hon pratade om The Bötcher (slaktaren) innan polletten trillade ner hos de flesta. Segway är ett utmärkt fortskaffningsmedel, under drygt två timmar hinner vi med att besöka oerhört många historiska platser i denna vackra, coola stad. Och som vanligt är vår uppenbarelse på detta fordon en källa till glädja bland övriga individer som kommer över vår väg. Vi möts av leenden och hejarop, inte helt otippat är det också som vanligt med lem Sippa som får mest uppmärksamhet. Hans lejonman, ansiktsbehåring och guldlänkar är alltid uppskattade.

Efter avslutad Segway tur är det bråda dagar. Klockan har hunnit en bit efter 12. Klockan 13:00 är det ju avspark på en viss kalkonarena i Mordor. Storfavoriterna AIK ska möta ett visst grönvitt lag i Svenska Cupen på hemmaplan. Det här avsnittet är uppenbart det mest nervösa för researrangörerna. De har scoutat en sportbar nära hotellet där vi hyser förhoppning om att kunna koppla upp oss så att vi ska kunna se matchen där. Vi kommer dit, puben är stängd. Ridå. En snabb räd in på närmaste supermarket för inköp av sportdryck genomförs. Alla tar sig sedan snabbt tillbaka till hotellet. Som tur är har vi nätverksgeniet Fredrik i klubben. Han konstaterar snabbt att gratis-wifi i hotellobbyn inte tillnärmelsevis räcker för att streama matchen på datorn eller surfplattan. Sista chansen är att vi kör en betal-wifi lösning på ett av våra rum. Det blir rum 335 som Fredrik och Avesta bor i. Som tur är bränns det lite bengaler m.m. i Mordor som gör att matchen blir aningens försenad, det gör att Fredrik får lite andrum för att kunna trolla fram en sändning som fungerar. Det börjar illa, bilden börjar rulla men fryser och visar en stillbild på en gnagare. Vi dricker sportdryck för att lugna nerverna och adrenalinet börjar pumpa lite här och var. Men så händer det. Fredrik får styr på spakarna och bilden tillika matchen rullar igång. Vi får faktiskt se hela matchen utan lagg eller avbrott. Och vilken match det blir. Tidigt gör råttorna mål och stämningen på rum 335 är sisådär. Mycket sportdryck hälls upp och nerverna ligger utanpå tröjorna. Men så börjar dramat på riktigt, en gnagare räddar öppet mål med handen och får bara gult kort (solklar utvisning ska det vara...), känslor uttrycks och upprördheten är ett faktum. En viss nervositet hänger också i luften när kung Kennedy stegar fram mot straffpunkten. Glädjen är total när mästaren av stormatcher enkelt smeker in straffen till 1-1. Bajen imponerar på plan och stämningen på rum 335 är hög. Låtom oss säga att euforin är på topp när Johan Persson kliver fram och trycker in segermålet. Mycket sportdryck far åt alla håll i detta ögonblick och heltäckningsmattan blir hyfsat marinerad. Vi ber om ursäkt för det. Man kan också konstatera att tidpunkten för matchen är bra, höga rop och glädjeyttringar vrålas titt och tätt så om matchen inte spelats mitt på dagen hade det nog varit läge för hotellets störningsjour att rycka in.

Lagom segerrusiga efter matchen inser vi att ingen lunch har inmundigats. Vi tar oss till Pizzeria Restorante Da Giovanni som ligger mitt emellan Bar Absinth och Vårfrukatedralen. Sällan har väl en pizza smakat så gott som denna. Nu är det alltså uppladdning inför denna dags andra fotbollsmatch. Vi har ju i detta läge svårt att se vad som skulle kunna toppa matchen i Mordor tidigare. Efter inmundigad pizza och en och annan öl beger vi oss tillbaka till torget vid hotellet (Groenplaats) där spårvagnen mot arenan avgår ifrån. Vi börjar med att ställa oss på fel perrong, någon vaken individ inser faktum och vi förflyttar oss till rätt sida. Spårvagn 5 hoppar vi på och beger oss mot arenan där kvällens match (och resans obligatoriska match) ska spelas klockan 20:00.

Spårvagnstrippen till arena går snabbt. När vi kliver av är det bara några meter till den lokala fanspuben Café Great Old. När vi glider in där så är det inte speciellt befolkat med lokala fans. Vi börjar dock direkt att mingla med Royal Antwerp FC (RAFC) fansen som är på plats. Ganska snabbt fylls dock puben på med flera lokala fans och stämningen är på topp. Något annat som också är på topp (eller hög) är medelåldern på närvarande fans. Den ligger i paritet med vår egen medelålder i Bajen International. Ganska snabbt inser vi också att kategorin lite hårdare supportrar är på plats. Någonstans på vägen kommer vi på den briljanta idén att hänga upp vår Bajen International banderoll på puben. Givetvis frågar vi några hardcoresnubbar om det är OK och vi får klartecken. Bilder tas tillsammans med RAFC fans framför banderollen. Efter några stycken öl på puben är det dags för promenad till Bosuilstadion. Arenan tar drygt 23000 åskådare men på denna match är det endast 4816 betalande personer på plats.

Innan matchstart blev det en gripande inramning. Den dödssjuke Royal Antwerpen supportern Wim De Clerck (40 år) fick stående ovationer och den klassiska inmarschsången You Never Walk Alone sjungen och dedikerad till sig när han i sin rullstol äntrade mittplan. Hans familj meddelade på måndagen (9/3-2015) att han avlidit av sin sjukdom.

Vi tar plats på långsidan tillsammans med RAFC fansen, längs ned på staket mot gräsplanen hänger vi (efter lite tekniska problem) upp vår banderoll. Matchen blir en klang och jubelfest. Noterbart i matchen var att den ena linjedomaren efter tjugo spelade minuter sträckte sig så svårt i ryggen att han inte kunde fortsätta. En Royal Antwerpen supporter som har domarlicens men endast dömt ungdomslag i två år tar över stinsflaggan och hoppar in som linjedomare. Hade vi märkt vad som hände kunde vi ju anmält med lem Sippa som aspirant på linjedomarplatsen, eller varför inte Lillmyran som älskar att älska just linjedomare och brukar komma med uppmuntrande hejarop på just denna yrkesgrupp. Hemmalaget vinner med 4-1 efter ett antal vackra mål. Vi umgås och gläds med lokalfansen under matchen och vi sprids ut lite grann på läktaren. Det framgår att vi inte är enda utlänningar på plats, läktaren är full av holländare och engelsmän också. Efter matchen bär det av tillbaka till Café Great Old för vidare festande med lokalfansen. Nu är det några hardcorefans som ifrågasätter vår upphängning av banderollen på puben innan match, vi förklarar dock att andra hardcorefans gett tummen upp för den manövern så det ebbar ut. Efter ett tag känner vi att det är dags att bege sig tillbaka till stadskärnan och vi tackar för oss.

Väl tillbaka i stadskärna blir det nån öl eller så innan vi går och nannar.

En mycket späckad, lyckad dag med många glädjeämnen. Jag tror nog att alla somnade med ett leende på läpparna.

/Claes