Dagbok torsdag 12/1-2006

IMG

Ett aningen bakfullt gäng lämnade hotellet för att fullgöra plikterna i en fototävling utlyst av researrangörerna. Ambitionsnivån hos samtliga deltagare var till en början oroväckande hög. Bullen och Kinkan kysste varandra och Pajas höll fast en vettskrämd student, varpå alla snabbt brände av fotoblixtarna. En Volvo och en Saab senare insåg den lite vilsna ligan att tävlingen kanske inte var så viktig ändå. Fokus lades i stället på att förse våra uttorkade kroppar med lite bira. Klockan började trots allt närma sig elva.

Eftersom vi rörde oss i undertecknads gamla studentkvarter föll lotten på mig att guida gänget till bankomater och pubar. Insåg ganska snart att lejonparten av gruppen varken lyssnade eller brydde sig särskilt mycket när jag försökte återspegla gamla fina minnen från förr. Någon visade spelat intresse när jag pekade ut mitt sovrumsfönster med utsikt över River Kelvin och en parkeringsplats som närmast liknade ett skrotupplag.

Iakttagna av lokalbefolkningen spatserade vi glatt vidare på gatorna i Glasgows West End. I ett tappert försök att höja nivån på allmänbildningen i gruppen började jag förklara de uråldriga motsättningarna mellan skottar och engelsmän. Efter att Svenne fullt ut börjat förstå vad 'a noble's right' var började han lystet kasta oanständiga blickar mot damer vi mötte. Någon frågade varför så många skottar haltade. 'Det beror på kosthållningen och klimatet', svarade jag.

Eftersom reseledarna hade fullt sjå med att ro hem lördagens matchbiljetter var vi lite utan styrning så här på förmiddagen. Alla fann sig dock ganska snabbt när klockan slog elva. Molnen skingrades för ett ögonblick och folk omkring oss brast ut i små leenden. Denna själsliga och klimatmässiga förändring berodde förstås på att pubarna hade öppnat! Vi var så klart inte sena att rida på glädjevågen och kastade oss in på första bästa ölservering.

Imponerande nog så var puben redan halvfull. När vi trängde oss fram till bardisken möttes vi av både nyfikna och lite misstänksamma blickar. Vissa i gruppen sken upp då de såg att det serverades Foster's. Andra slickade sig om munnen och tänkte att för första gången på ganska länge skulle det ges tillfälle att avnjuta en färsk och krämig Guinness. Angus läppjade girigt på sin whisky och såg ut att njuta i rampljuset. Cheers bhoys!

Det var inte bara Guinness som lockade i denna avlägsna del av världen. Nu var det även dags för lite legendarisk fish and chips. Halva styrkan tog steget in en underbar värld av fettdrypande fiskpanering och pommes frites - allt översköljt med 'lots of salt and vinegar, please'... Danne (fortfarande något öm och omtumlad efter nattens bravader...) var som vanligt lite sent ute med sin beställning, men såg sen mäkta belåten ut efter att tryckt i sig en stadig portion brittisk nationalföda.

Regnet och blåsten tilltog under vår vandring mot stadens centralare delar. Ingen var därför sen att acceptera ett nytt besök på puben. De flesta hade vid det här laget morskat upp sig och skakat av sig en stor del av den blyghet som lätt infinner sig då man upplever en annorlunda kultur. Under glatt intagande av en wee dram togs därför ett enhälligt beslut om att vi skulle göra ett litet myteri mot våra kära reseledare. Elakare hjärnor ville till och med att vi inte ens skulle meddela våra frånvarande arrangörer om att vi bestämt oss för att strunta i att dyka upp på samlingspuben vid utsatt tid.

Riktigt så illa blev det förstås inte. Men under nästa pubbesök bestämdes att vi skulle bege oss till den nu smått legendariska The Pot Still, som Pajas hade pratat om under flygresan. Ankans självförtroende som hittills varit på ganska låg nivå fick en rejäl boost när han blev ombedd att bli fotograferad jämte en stor staty av en brandman. Det verkade som om Ankan ville stå kvar där hela eftermiddagen och han kom hela tiden med förslag om nya vinklar han kunde bli plåtad i. Vi andra lät honom hållas ett tag, men sen tröttnade vi och begav oss till dagens stora delmål - The Pot Still.

Pubens ägare, samt den sympatiske kiltklädde bartendern Frank, är hängivna beundrare av Sverige - och Hammarby. Claes och Lasse, duktiga som vanligt, var ute i god tid och satt redan och smuttade på var sin half pint lager då huvudstyrkan dundrade in. Det utbröt kramkalas mellan Frank och Pajas och Pajas berättade att Frank under sommaren 2005 besökt den soliga svenska huvudstaden, och i samband med en Bajenmatch gått klädd i läderkilt och Hawaii-skjorta. Nyfikna kvinnor hade på kvällen på Kvarnen fått känna efter vad som egentligen fanns under den ogenerade Franks kjoltyg. Rosenkindade och upprymda sprang de alla därefter omkring i lokalen likt backantinnor under en offerfest till guden Dionysos.

På puben förklarades årsmötet öppnat med en imponerande Bajenskål. Första rundan bjöd Frank på. Pubägaren bjöd oss dessutom på små fina whiskyflaskor. De hamnade alla i Kinkans ryggsäck och sen såg vi inte några flaskor mer.

Hela styrkan var alltså samlad igen och nu var vi hungriga. Frank rekommenderade en riktigt bra italiensk restaurang som låg alldeles runt hörnet. Även där möttes vi till en början av en del oroliga blickar, men snart nickade alla gästerna menande till oss när vi sjöng och skrålade. Maten var utsökt. En del som hade tänkt komma lite billigare undan genom att beställa något enklare rätter fick bita i det sura äpplet då notan delades lika mellan oss.

Styrkta av maten var vi nu sugna på att umgås lite närmare med Glasgowborna. Den så kallade celticpuben i kvarteret visade sig vara en flopp och något stukade började vi gå till nästa ställe. Vilken hit! Rockklubben the King Tut's Wah Wah Hut var bland det bästa de flesta av oss någonsin upplevt i fråga om livemusik i det mindre formatet. Alla utom Lasse föll pladask för den grymt tighta trion Girls Play Boys.

Upprymda då stället stängde beslutade sig en mindre del av styrkan att gå vidare till den heta dansklubben The Garage. Men en liten person (utan att nämna namn) hade tyvärr druckit sig allt för berusad och hela sällskapet blev därför bryskt nekat inträde. Det fick bli taxi hem till hotellet i stället, men alla var ändå helnöjda med kvällen.

Ytterligare glädje infann sig då jag och min rumskamrat Danne upptäckte att vi under dagen inkvarterats i ett nytt stort fint rum med tre (!) sängar. Vi hade visserligen börjat gilla varandra ganska bra sen den lite oroliga föregående natten, men det kändes rätt skönt att nu få sova själv. Det mest lustiga med felbokningsfadäsen var nog ändå de relativt konservativa skottarnas reaktion när de upptäckte att flera vuxna män skulle dela säng med varandra.

Glasgow, Skottland

  Argyll Guest House

  Fakta om resan

  Ons 11/1
  Tor 12/1
  Fre 13/1
  Lör 14/1
  Sön 15/1

Våra resor och äventyr

Hem  »  
Resor  »  
2006  »  
Dag2  »  
Dagbok  »  
Dagbok torsdag 12/1-2006

Bajen International
Grundad 2005

© Bajen International 2019

pic