På ett nästintill äckligt disciplinerat sätt lyckades de båda ordförandena manipulera och vilseleda oss övriga kamrater inför denna historiska tioårsresa. Ledtrådarna, tillsynes svåra och enkla på samma gång, skapade dels känslor av storhetsvansinne, dels besvikelse när det konstaterades att det hemliga resmålet faktiskt hade avslöjats.

Inte undra på att det vid halv sex-snåret på Arlandas terminal 5 uppstod åtta stycken fågelholkar när det så blev känt: Antwerpen... What the f***? Den som låg närmast resmålet i sin ursprungliga gissning var Dan. Men att döma av hans uppsyn var den något han hade reviderat för länge sedan.

I bästa På Spåret-stil gicks alla ledtrådar igenom. Gunilla Persson och Tom Turesson har för all framtid sina givna platser i Bajen Internationals historieböcker.

På ett strålande humör och med en ny läcker BI-tröja bordade ett kickersliknande gubbgäng flygplanet. Ordförande Lars lutade sig nöjt tillbaka efter prestationen och slöt sina ögon. Äntligen var vi på väg! Ett par timmar senare steg vi av i starkölens förlovade hemland.

I bästa VIP-anda gick transfern från Bryssel till Antwerpen där vi inackorderades på högklassiga Hilton Hotel. Kungliheterna i Bajen International rörde sig avmätt i lobbyn bland storögda slipsar och pälsar.

Efter en liten matbit i närheten av hotellet (allt var nära hotellet) bar det av till världens bästa pub - Kulminator (den vinner tydligen omröstningar då och då). Vi klev in i en mycket speciell café/biblioteksliknande lokal som luktade rätt mycket jäst. Till och med bryggarbröderna Anders och Dan såg lite lätt förvirrade ut när de började bläddra i en tjock och vältummad bibba med en enorm mängd olika ölsorter. Som tur var kunde urvalet begränsas till ett 20-tal bira på en griffeltavla som en belgisk ölmadam ställde upp framför oss. Variationen i gruppen var inte så stor när de första ölen ropades in. Stärkta efter första rundan vågade sig undertecknad på att ta in en Guinness bryggd för försäljning i Belgien. En väldigt annorlunda 8-procentig upplevelse!

Ovana vid de extremt starka belgiska ölen var det en lite halvsnurrig skara som någon timme senare lämnade Kulminator och vimlade ut i eftermiddagssolen. Barhoppningen fortsatte och vi började sakta men säkert att vänja oss vid de belgiska läckerheterna.

Nästa punkt på programmet var middag. Sippa som ju inte gillar fisk hade klagat efter förra årets maritima utsvävning utanför Lissabon. Den här gången var det kött på menyn! Vi lotsades in i den ljusa och avskalade argentinska restaurangen El Bife. Det vattnades i munnarna när vi valde bland diverse välhängda köttstycken. Snart hade vi köttfyllda tallrikar framför oss och en påtaglig tystnad infann sig när köttet i Bajen International lassade i sig smältande köttbitar med smarriga såser och friterad potatis i olika former. Det var ett par timmars frosseri och ohämmad njutning i kötthimlen på jorden.

Trötta och belåtna lämnade vi El Bife bakom oss. I sedvanlig ordning gav sig rockfalangen med Claes i spetsen vidare ut på jakt efter livemusik. Vi andra drog oss tillbaka till hotellet och kunde konstatera att en synnerligen god grund var lagd inför ett par dagars spännande samvaro i Antwerpen!

/Ola