Stort grön-vitt tema på matchdagen och alla utom möjligtvis ordningsmaktens företrädare kände hur det ryckte i rebell-tarmen. Alla var dock mycket förväntansfulla i taxibilarna på väg ut till Parkhead och besöket på Celticanhängarnas klassiska pub Bairds Bar.

Stämningen var hög (!) och atmosfären laddad. Ur spruckna högtalare ekade kampsånger och runt om mig mötte jag granskande och misstänksamma blickar. Vi högresta nordbor (hm ja vi som inte är en myra) verkade ha gjort en uppmärksammad entré, men efter att stolt och rakryggat beställt öl och skålat till Henke och Bhoysens ära blev Bajen Internationals besök både accepterat och uppskattat. Misstänksamheten förbyttes i stor nyfikenhet, flera var de som skröt över sitt irländska påbrå och känningar inom IRA. Men de flesta ägnade största delen av tillvaron med att dricka bira. Då och då stämde hela styrkan upp i allsång när bartendern satte på The Fields of Athenry. Undertecknad reflekterar ibland över varför vi i Hammarby baserar vår nationalsång på Pomp and Circumstance March.

Vi fick mycket fina minnen med oss från Bairds Bar där det i dag vajar minst två Bajen-halsdukar i taket, en ära för både oss och skottarna! Matchen blev succé även den, grön-vit seger på Celtic Park och det var en upprymd skara julgranar som tågade in mot centrala Glasgow. Återsamlingen var på BI:s officiella pub Pot Still och det skålades och vrålades bajensånger hela kvällen.

Det är fel att kalla Pot Still för fotbollspub och det var en del överraskade och överseende rugbymänniskor som gjorde vår bekantskap under kvällen. Vi blev varnade för att våra fina färger kunde väcka anstöt hos stadens rajalaktiska anhang, vi var aldrig riktigt oroliga.